I går skrev jag om otrygg anknytning och när en hel text bara berättar om elände så kan det kännas lite hopplöst, dessutom säger forskare att barndomen varar i generationer och att vi ärver våra föräldrars anknytningsmönster. Det vill säga att när jag får barn, gör jag som mina föräldrar eller omsorgspersoner gjorde mot mig som bäbis, för det finns i mina inre arbetsmodeller och det är omsorgsbeteendet som jag kommer att använda.

Jag kan ju tänka mig att det känns skitdåligt att läsa sånt här om ens uppväxt var problemfylld och destruktiv.

Det är liksom ingen idé, det är redan dömt att misslyckas.

Kanske är det människor som har sagt att “Du kommer att bli som din farsa, du kommer också att bli galen av ilska” eller ” Den som har blivit misshandlad som barn, kommer också att slå sina egna ungar”. Kanske är det du själv som tänker så här om dig och bygger upp en självuppfyllande profetia, som en tidsinställd bomb som bara väntar på att explodera.

Fast det går inte att använda sin uppväxt som orsaksförklaring och ursäkt för ett eländigt liv, det finns massor av barn som levt under svåra omständigheter och ändå klarat sig bra som vuxna. Två av tre barn som inom riskforskning klassas som högriskbarn, klarar sig faktiskt rätt bra i livet.

Anknytningshistoriken är bara EN del av det som påverkar dig till att bli den du är och vet du, anknytningen kan göras om utan att du behöver flyga tillbaka till din tid som spädbarn med nån tidsmaskin.

Ett nytt anknytningsmönster kan växa sig starkare än det gamla. Men det tar lång tid, det behövs en eller flera lugna och trygga människor att bygga upp anknytningen till. Enligt det anknytningsteoretiska perspektivet är det nya positiva erfarenheter av relationer som är viktigast för läkning. Det finns hjälp att få genom psykoterapeutisk behandling om det behövs, Ben Furman menar: “Det är aldrig försent att få en lycklig barndom”

Eller så kan man säga som min lärare på Universitetet sa för nåt år sen: “Jag tror inte på anknytningsteorin” och så -vips- behöver man inte bry sig.

Vad tycker du om anknytningsteorin?

 

 

 

One Response to Det går att bygga upp en ny och trygg anknytning, Ben Furman säger att det aldrig är försent att få en lycklig barndom!

  1. EvaJE says:

    Ligger mycket i det du säger! “Skam den som ger sig!”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

[+] Zaazu Emoticons Zaazu.com