När du är familjehem får du veta hur viktigt det är för det placerade barnet att få ha kontakt med sitt biologiska nätverk, det ingår oftast i uppdraget att se till att umgänget mellan barnet och de biologiska föräldrarna fungerar och att det finns en strävan efter att barnet ska kunna flytta tillbaka till sin ursprungsfamilj.

I vissa berättelser från familjehemsföräldrar finns en besvikelse över att det verkar som om föräldrarnas rätt är viktigare och att “blod är tjockare än vatten” är mer betydelsefullt än barnets bästa. Nu ska jag berätta om “Sara” i hennes fall är det helt tvärtom:

Sara och hennes man är båda 36 år, de bor idylliskt på landet med hästar och barnens farmor i huset intill. I närheten bor också barnens faster och kusinerna kan springa till varandra och leka. När hon berättar får jag en känsla av “Bullerbyn” och det vore perfekt för barn som behöver en ny start i livet. Både Saras familj och barnens fasters familj är familjehem sen år 2006, de är engagerade vuxna som verkligen gör sitt bästa för att de placerade barnen ska få ha det bra och de har fina referenser från sina uppdragsgivare. 

Sara har kämpat sedan januari för att flickan “Anna” född dec. -13 ska få växa upp i Saras familj, nära sina kusiner, farmor och faster. Anna är nämligen Saras mans brorsbarn och det skulle vara en nätverksplacering.

Att Annas biologiska mamma och pappa inte skulle kunna ta hand om hennes omvårdnad, det visste alla redan under graviditeten. Pappan har asperger syndrom och mamman har psykiska problem, ingen av dem är kapabla att ta hand om ett barn och de biologiska föräldrarnas önskan är att Anna ska nätverksplaceras hos Saras familj.

Det borde vara lätt genomföra eftersom alla vuxna är överens om att det här skulle vara bäst för Anna, eftersom hon får växa upp med sin släkt och de biologiska föräldrarna kunde få vara så aktiva som de har förmåga till.

Alla vuxna – men inte socialtjänsten som placerat flickan Anna.

Annas biologiska mamma var under graviditeten placerad i ett familjehem som ligger 11 mil (enkel resa) från uppdragskommunen – som är samma kommun som Sara och hennes man bor i. Det var meningen att det skulle vara en mamma – barn placering, men den biologiska mamman avvek från familjehemmet några veckor efter att flickan fötts. EN gång avvek bio.mamman men det räckte för att hon skulle mista sin plats i familjehemmet och det som var en mamma – barnplacering blev nu enbart en barnplacering.

( Här behöver jag ge lite extrainformation och berätta att Sara och hennes familj hade en mamma – barn placering under hösten 2013 och det fungerade väldigt bra)

I januari miste alltså bio.mamman sin plats i familjehemmet och den drygt 1 månader gamla flickan blev kvar där. Sara började följa med bio.mamman på möten med socialtjänsten som ett stöd, hon antecknar allt och sparar alla mejl.

Eftersom Sara har en annan uppdragsgivare, så behövde hon utredas av utredningsteamet i kommunen som placerat Anna. Sara försökte redan i januari få kontakt med socialtjänsten genom att ringa, mejla, gå dit för att söka upp utredningsteamet och den 15 april ringde de äntligen tillbaka till Sara för att prata om nätverksplacering. De ville veta från de biologiska föräldrarna att de gett sin tillåtelse  och avslutade samtalet med “Vi hör av oss till er senast på torsdag den 23 april” 

I dag är det den 10 juni och utredningsteamet har fortfarande inte hört av sig igen.

Sara har fått börja om, nu har hon sökt socialchefen via mejl, samtal, försöka boka träff…. utan någon enda respons, hon upplever sig helt ignorerad. Hon har fått en fullmakt från bio.mamman, men tydligen så räcker inte det för att få ut det material som socialtjänsten har i ärendet.

De biologiska föräldrarna får träffa sin flicka mindre och mindre, det som var flera gånger i veckan har krymt till nån timme på söndagar. Flickans farmor och Sara har fått träffa barnet 2 gånger och ingen i det biologiska nätverket får ringa till familjehemmet.

Jag funderar på hur den här socialtjänsten resonerar…. 

Det finns alltså ett väldigt kompetent familjehem som dessutom är släkt med den lilla flickan som önskar av hela sitt hjärta att hon får bo med dem, nära sin släkt och i en trygg miljö. De är helt inställda på att de biologiska föräldrarna får vara med sitt barn efter sin förmåga, men att flickans vårdnadshavare skulle vara Sara och hennes man.

Dessutom så slipper socialtjänsten anlita ett familjehem som ligger 11 mil bort i en annan kommun…. Det är ju en ekonomisk fråga också eftersom det blir en hel del resor för socialsekreterarna. Jag vet inget mer om det familjehemmet än att när bio.mamman placerades där under sin graviditet så var hon deras första placering och de vuxna är båda över 50 år samt att deras egna barn är utflyttade.

Det som Sara säger till mig är att hon önskar att hon i alla fall kunde ha en dialog med socialtjänsten, de behöver prata om vad som händer och varför de agerar som de gör. Sara har kontaktat IVO ( inspektionen för vård och omsorg) men kände sig misstrodd och dåligt bemött.

Hur tänker den här socialtjänsten?

Hur är det här att arbeta för barnets bästa?

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

[+] Zaazu Emoticons Zaazu.com