Kanske var det lika många barn som behövde hjälp förut också, men vi visste inte om dem, det var före internet fanns och TV´n bara visade två kanaler där “myrornas krig” startade någon timme efter midnatt. 

Det finns barn som behöver hjälp i hela världen och det finns barn i Sverige med stora behov av att åtminstone någon vuxen ser, hör och hjälper dem klara av sin svåra livssituation.

Jag har läst om tiggarnas barn i en artikelserie från Aftonbladet. Jag har läst om föräldrar som sover i en parkerad bil med sina fyra barn och om en kvinna som tagit med sig tolv av sina barnbarn till Sverige, alla vuxna tigger och de säger att de vill ge sina barn en möjlighet till en bättre framtid där barnen inte ska behöva leva så här…

Det är bra att barnen får vara med sina föräldrar och anhöriga, ur anknytningssynpunkt är det mycket bättre än att bli lämnade i Rumänien flera månader. Men inte tror jag att lösningen på deras livssituation och en bättre framtid sker genom att barnen får leta tomflaskor eller tigga med föräldrarna.

Jag har läst på svt.se om en studie som säger att var femte barn i Sverige försöker hjälpa sina föräldrar att må bättre, barn som blivit omsorgsgivare till sin mamma och pappa. Det här är barn som inte vill oroa föräldrar och därför så berättar de inte om sina egna behov av stöd och hjälp.

Idag uppskattas 1,8 miljoner barn utnyttjas i den globala barnsexhandeln. Barn säljs av sina föräldrar, kidnappas eller blir tvingade in i en värld där vuxna begår sexuellt våld och med internets “hjälp” kan förövaren sitta framför sin dator och begå våldtäkt; grovt sexuellt övergrepp mot ett barn är lika verkligt om det sker via nätet, det blir som om förövaren befunnit sig i samma rum. 

 

Jag tycker självklart att barn ska få vara barn, att de ska få leka och leva i en bubbla av lycka och trygghet i en värld där matlagning, städning och tvättning sker på något magiskt sätt. Barn behöver få ha vuxna som bekräftar och visar vad respekt är. Barn behöver få gå i skolan.

När jag växte upp var allt det här naturligt för mig, det var så alla barn hade det i min “lilla värld” i den lilla byn i Hälsingland.

Det kommer aldrig bli så igen, nu vet jag att många barn lider och behöver hjälp. Dessutom vet mina barn att det finns många barn som lider och behöver hjälp – både ute i världen, här i Sverige och i Gävle som är “våran stad”. Vi vet om det här tack vare den globala mediarapporteringen.

Vad gör jag med den kunskapen? Hur påverkar det här mina barn?

Vi skulle kunna göra mer för att hjälpa, varför gör vi inte det?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

[+] Zaazu Emoticons Zaazu.com