Samhället “leker med” barns framtid när det ställs felaktiga diagnoser
I går läste jag en artikel i DN (22/10-17): “Larm om felaktiga diagnoser på barn” att det inte finns någon kvalitetssäkring på de neuropsykiatriska utredningar på barn som görs av privata vårdbolag, det förekommer felaktiga diagnoser på grund av ofullständiga utredningar och bristande kompetens. Barnpsykiatrikern Sven Román som har anmält sju felaktiga diagnoser anser att den här typen av NP-utredningar kräver en bred kunskap och inte bara en smal specialitet: “Har man en bred psykologkompetens så är man öppen för att barnets problematik kanske handlar om annat än en diagnos. Annars blir det lite som du frågar får du svar. Det räcker inte med att föräldrar och skolpersonal fyller i skattningsformulär. Man behöver prata med dem…”
Bengt Persson som är ordförande i Sveriges Neuropsykologers förening, SNPF, säger: “Det finns psykiskt illamåendes som INTE är ADHD, autism eller ADD, utan bottnar i till exempel depression eller ätstörningar. Diagnoser kan inte ställas med hjälp av skattningsformulär. Människor behöver människor för att ta hand om människor.”
“Det finns ett sug efter diagnoser från skolan. De behöver ett intyg på en diagnos för att sätta in resurser. Men det finns ingenting i skollagen som säger det, men i praktiken fungerar det så…det har nästan blivit lite mode där det avvikande beteende lätt förklaras av med en diagnos” säger Ingmar Engström som är professor i barn- och ungdomspsykiatri som anser att man måste se till barnets hela situation: Hur är det hemma och i skolan?
(artikeln i DN är låst och därför länkar jag inte)
I mina föreläsningar försöker jag sprida det cirkulära synsättet som kommer från systemteorin:
Händelse —– försök att förstå orsaken —–hur jag kan göra för att hantera det som händer
Vi behöver vara öppna inför att det finns så MÅNGA olika orsaker till barns beteenden, vi ska inte stanna vid första bästa tolkning utan försöka förstå hur det är för barnet utifrån dess sammanhang; till exempel hur relationer och samspelet med vuxna i hemmet och i skolan fungerar.
Och om vi dessutom är flera vuxna som pratar kring “vad skulle barnets beteende kunna bero på?” desto mer kan vi komma på utifrån våra olika perspektiv och erfarenheter, vi gissar helt enkelt eftersom vi inte är tankeläsare och vi hjälps åt att hitta undantagen = när det fungerar bra för att på så sätt utesluta eventuella tolkningar.
När vi är nyfiken och öppen för att hitta orsaken så har vi mycket större möjlighet att hitta en lösning som fungerar.
Länkar
Olika citat
Varför är nycklarna alltid på det sista stället jag letar på? Jo, för antagligen så slutar jag leta när jag hittat dom. - Okänd
Arkiv
- August 2018 (1)
- July 2018 (3)
- June 2018 (3)
- November 2017 (2)
- October 2017 (3)
- September 2017 (1)
- May 2017 (3)
- January 2017 (9)
- December 2016 (2)
- November 2016 (5)
- June 2016 (1)
- April 2016 (4)
- March 2016 (1)
- January 2016 (6)
- December 2015 (6)
- November 2015 (3)
- October 2015 (2)
- September 2015 (3)
- August 2015 (3)
- July 2015 (3)
- June 2015 (6)
- May 2015 (3)
- April 2015 (6)
- March 2015 (7)
- February 2015 (5)
- January 2015 (5)
- December 2014 (3)
- November 2014 (6)
- October 2014 (5)
- September 2014 (4)
- August 2014 (8)
- July 2014 (1)
- June 2014 (8)
- May 2014 (6)
- April 2014 (7)
- March 2014 (2)
- February 2014 (7)
- January 2014 (7)
- December 2013 (3)
- November 2013 (5)
- October 2013 (10)
- September 2013 (1)
- August 2013 (9)
- June 2013 (7)
- May 2013 (12)
- April 2013 (8)
- March 2013 (6)
- February 2013 (8)
- January 2013 (1)
- December 2012 (6)
- November 2012 (6)
- October 2012 (5)
- September 2012 (5)
- August 2012 (6)
- July 2012 (1)
- June 2012 (7)
- May 2012 (7)
- April 2012 (5)
- March 2012 (6)
- February 2012 (7)
- January 2012 (8)
- December 2011 (8)
- November 2011 (16)
- October 2011 (19)
- September 2011 (9)
- August 2011 (1)
- July 2011 (11)
- June 2011 (10)
- May 2011 (11)
- April 2011 (10)