Boktips nr 2: Att möta sitt barn och sig själv – en bok om föräldraskap av Ingegerd Gavelin (2016)

Ingegerd Gavelin är verkligen en människa som har kapaciteten att skriva en bok om föräldraskap; hon har en gedigen utbildning och mer än fyrtio års arbetslivserfarenhet från b.la barnpsykiatrin, behandlingshem för barn och barnmedicinsk klinik.  Jag blev intresserad av boken när jag läste att Ingegerd utgår från de teorier som jag själv inspireras av som till exempel Systemteori och anknytningsforskning. Ett stort extra plus är den erfarenhet som hon samlat på sig genom tretton års arbete på föräldramottagningar  – hon har erfarenhet av att möta föräldrar som känner oro för att barnet har ett avvikande beteende, relationen till sitt barn och svårigheter i föräldraskapet. Det blir tydligt att hennes kunskap är mer än bara “fina citat”, hon har omvandlat beprövad teori till ett arbetssätt som hon kan använda i verkligheten och hon kan berätta om det i en bok.

Jag tycker om att en bok om föräldraskap har föräldrarna som utgångspunkt, här läggs inte skulden för att det blivit problemet på barnets beteende och lösningen ligger inte i att korrigera barnet och få honom/henne att lyda  de vuxnas. Hon lägger inte heller skulden på föräldrarna utan ser dem som helt vanliga människor med styrkor och svårigheter.

Om vi förstår oss själva,  får vi också lättare att förstå barnet och vi kan använda kunskap kring hur anknytningen fungerar för att förstå oss själva. Vi påverkas av vår egen anknytningshistorik, vissa människor berörs på djupet av att bli föräldrar och upplevelser från den egna barndomen vaknar till liv när han/hon tvingas inse hur beroende ett barn är av föräldern. Personen är tillbaka i förälder – barn relationen, men nu ska han/hon vara i en ny roll.

“… Barn reagerar starkt och vi regerar ofta starkt på barnets reaktioner. För vissa föräldrar är det svårt att se sitt barn ledsen eller arg, de vill till varje pris förhindra deras uttryck. Då är risken stor att man säger ja, när man egentligen skulle vilja säga nej, då man blockeras av sin egen skuld och tänker kortsiktigt. Eller så fastnar förälder i sina egna skamkänslor ”Jag är en dålig förälder, hennes beteende är ett tecken på det” När man känner så är det svårt att tänka – men det är då man ska stanna upp och tänka efter: ”Vad är viktigt nu? Vad kan detta handla om?”…” 

Bokens kapitel som till exempel: “känslor och tankars kraft”, “tillräckligt bra förälder”, “duga som man är – om självkänsla” och “uppmuntran, respekt och skydd” visar att det handlar om en process hos föräldrarna. Ingegerd förmedlar massor av kunskap med ett språk som är lätt att förstå och det blir ännu mer lättillgängligt med hjälp av de korta berättelser från verkligheten, jag får känslan att exemplen är hämtade från de föräldrar som Ingegerd träffat på föräldramottagningen. I slutet av varje kapitel finns det dessutom frågor att fundera över, enligt mig så skulle den här boken också vara väldigt bra kurslitteratur i en “föräldracirkel” eftersom det finns mycket intressant att ta upp i gruppsamtal och reflektera kring.

Det här är en bok som gett mig en hel del – aha upplevelser – Om jag ska välja en sak som jag tyckte var smart formulerat så blir det helt klart “korrigeringsreflexen”, jag tror att många vuxna kan känna igen sig i det här:

“…Det finns en särskild vuxenvana som kallas ”korrigeringsreflexen”. Det är att vuxna vill förmedla sin livserfarenhet till barn, vill trösta barn på ett sätt som förnekar i stället för att bekräfta barnets känsla:” Vet du, det där är ingenting att bli ledsen för, så ska du inte tänka. Så där tänkte jag också som barn, men så tänker jag inte nu. Om du tänker så här i stället……”

Det som händer när korrigeringsreflexen går i gång är att barnet inte känner sig bekräftad, utan måste försvara sin känsla. När man måste försvara sig, lyssnar man inte. Barnet måste göra sina egna erfarenheter, förstå sig utifrån sig själv. När vi i stället lyssnar på barnet kan han sortera sina tankar. Han kan dra sina egna slutsatser och ta emot vår hjälp. Och han kan utveckla sina tankar i fred. Samma sak kan förmedlas på ett annat sätt: ”Vet du, så där tänkte jag också som barn. Jag minns det så väl. Hur tänker du, berätta mer? När man blir äldre tänker man annorlunda – jag vill höra hur du tänker nu?”…”  

 

Tagged with:
 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

[+] Zaazu Emoticons Zaazu.com